Label är min häst och jag har hand om honom sex, eller ibland fem, dagar i veckan. Han står uppstallad ute på Värmdö och innan dess stog han i ett tävlingsstall i Norrköping. Vi har ägt honom sedan han var fyra år tillsammans med en nära vän till min mamma, men det var först i november 2010 som vi köpte loss och tog hem honom. Man kan säga att det var då han blev min på riktigt.

[PORTRÄTTBILD]

Jag och Label tränar och tävlar i hoppning. Vi har hoppat enstaka hinder på 130, han löshoppar 150 utan svårigheter, han har tidigare tävlat nationella unghästklasser och för tillfället tävlar vi på L:D och L:C nivå.

Våra kortsiktiga mål är att komma ut ordentligt på tävlingsbanorna våren 2012. Jag vill tävla felfria L:B och med placeringar i L:C och därefter, under tävlingssäsongen i höst, vill jag börja tävla lokal L:A och rida lättare klasser på regional nivå. Jag ska gå in med inställningen att ingenting är omöjligt och att the sky is the limit. Laban har kapacité för höga klasser men sanningen är att han är en svår häst att rida och ger mig som ryttare ingenting gratis. Jag har fått kämpa för att komma framåt och jag lär mig fortfarande varje dag.

Mina långsiktiga drömmar tillsammans med Laban är att nå eliten och tävla svår hoppning, men än så länge är det bara drömmar. Vi är båda unga och har tiden framför oss. Jag lovar att jag ska göra allt jag kan för att nå toppen och komma dit jag vill. Tills dess ska vi kämpa och bara njuta av varje sekund som vi får vara tillsammans. Det är den största vinsten av alla och det som verkligen betyder något. När jag får vara med min Laban är jag lycklig och det räcker alla gånger. Framgångarna på tävlingsbanorna är trots allt bara en bonus!

[PORTRÄTTBILD]

Laban betyder mer än vad jag kan skriva ner i ord och det går inte att förklara hur mycket jag älskar honom och hur tacksam jag är över att han finns i mitt liv. Han är allt jag någonsin kunnat drömma om.